En vecka utan väggar!

Vi är i slutfasen av att bygga en ny farstu och i senaste inlägget hade vi precis rivit alla väggar när regnet kom och vi var tvungna att avbryta arbetet. Som den uppmärksamma redan har räknat ut så har vi kommit längre nu, därav ordvalet "slutfasen". Det blev en vecka med mycket efter-jobbet-arbete och en ständig oro att någon mindre ärlig person skulle inse att det enda som hindrade en sådan person att gå in i vårt hus och plocka på sig vad som helst var en presenning. Längre fram under veckan var det vindpapp men jag tror att det är ungefär samma motståndskraft i de båda. Kändes lite som den första grisen antagligen gjorde när vargen kom och blåste omkull hans hus. Som tur var slapp vi både varg, mer regn eller stark blåst.

Grejen med att bygga är ju att man inte kan göra hursomhelst. Jag hade gärna satt upp väggar så oron hade försvunnit men allt måste göras i rätt ordning så jag fick försöka lugna oron med att eternithus med flagnande färg inte är så attraktivt i tjuvars ögon eftersom det ser ut som att det är några riktiga fattiglappar som bor där och mest troligt inte äger något av större värde ;-)

Så innan väggarna kom på plats satte vi upp dörren! Såg lite lustigt ut med en dörr utan att ha
några väggar..... (jag låste dörren
när vi gick och la oss, fråga mig inte varför!) :-/

...och sen satte vi upp fönster,
fortfarande
utan några väggar.

Men till sist fick vi väggar på plats! :-D
Vi valde en lyx-lösning och köpte panel som redan
var grundmålad eftersom vi kände att vi helt enkelt
inte hinner stå och måla just nu och vill inte riskera att panelen blir förstörd.










När vi hade fått upp panelen var vi så taggade så vi bara körde på och fick upp isoleringen också. Vilken känsla det var när man kom ut morgonen efter och farstun som tidigare kändes som en bastu på soliga dagar nu istället var sval! Trots strålande sol! :-D Tjoho, isoleringen gör sitt jobb och jag längtar redan till att ha en varm farstu när det är minusgrader ute.

Under veckan som varit har jag haft byggsemester, i 30-graders värme! Jag har spacklat, lapat lite sol medan spacklet torkade, slipat lite, spacklat igen, lapat lite sol igen, ja, ni fattar arbetscykeln. Vet inte hur det fungerar för andra men jag kämpar med underlaget, vill verkligen att det ska bli bra och ju mer jag kämpar desto sämre blir det...eller det känns så iaf. För det första begriper jag inte varför gipsskivor har fasade kanter, eller jag fattar varför men jag förstår inte varför den nedfasade delen måste vara så bred och för det andra begriper jag inte hur man ska lyckas spackla över fasningen på ett snyggt sätt! Jag tyckte jag var så noggrann och spacklade brett och bra och sen kom jag på den lysande idén att använda mus-slipmaskinen istället för sandpapper och tyckte att allt gick som en dans. Visst, jag var täckt med spackeldamm som en sockerpudrad bakelse men det kändes som det blev bra. Fortsatte med att måla taket, får en mild attack av nackspärr men trots det är jag nöjd. Kommer ut nästa morgon, vänder blicken mot taket och vill bara lägga mig på golvet och göra som matadoren i Ferdinand! Färgen framhäver ojämnheter som jag inte trodde fanns där och det är bara att börja spackla igen!

Redo för målning!

Tillsist efter mycket spacklande och
slipande inser jag att inga andra tak

(eller väggar) i huset är superperfekta
så det kommer se jättekonstigt ut om
farstun är perfekt! Med andra ord tar
jag beslutet att nu får det vara bra nog
och börjar måla istället! :-D

Medan jag skriver det här inlägget
håller det första lagret färg på att
torka och imorgon hoppas jag på
att få målandet avklarat...
om inget oväntat dyker upp! ;-)